Samhällsekonomiska effekter av familjepolitiken


När det gäller det ekonomiska utfallet av den tänkta reformen är det förstås nödvändigt att göra kalkyler över hur kostnader och nytta på kortare och längre sikt verkar i samhället.

 

Den samhällsekonomiska analysen ska också gälla alla effekter som uppstår på alla olika typer av resurser och för alla individer och organisationer i samhället.

 

Begreppet  samhällsekonomisk analys är i detta sammanhang liktydigt med samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning eller lönsamhetskalkyl. En metod som ofta används för att göra de samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningarna är CBA (Cost Benefit Analysis), även kallad kostnads-nyttoanalys.

 

 I den CBA-modell som kallas för välfärdsmodellen summeras nettoförändringar av totala tillgångar och total välfärd för olika kategorier, grupper och/eller sektorer. Effekterna består av både direkta (primära) och indirekta (sekundära) effekter av det handlingsalternativ som utvärderas. De primära effekterna är effekter för de individer, företag och organisationer och delar av offentliga sektorn som direkt berörs av det handlingsalternativ som skall utvärderas. De sekundära effekterna är sådana som uppstår som en konsekvens av dessa.

 

Det finns idag inom den familjepolitiska debatten åtminstone ett par exempel som, utifrån en idé om att ge barnfamiljer som vill ta hand om de små barnen i hemmet ökat stöd, lyfter fram behovet av att värdera de samhällsekonomiska konsekvenserna på lång sikt respektive redovisar en samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning som anknyter till CBA-modellen.


Organisationen Haro framhåller i sin programdeklaration om jämställdhet "att det biologiska arbetet att bära, föda och amma barn, skall värderas som arbete och ges nödvändigt skydd och bistånd. Samhälleliga resurser måste därför avsättas för detta. Omsorg och fostran av barn skall värderas som arbete, oavsett om det utförs inom medborgarnas privata sfär eller inom samhällets institutioner. Den offentliga barnomsorgen har bland annat haft det goda med sig att det satt ett monetärt basvärde på omsorgsarbete. Nu måste denna värdesättning komma alla omsorgsgivare till del. Alla föräldrar, mödrar som fäder, skall ha lika rätt till de resurser/skattemedel som avsätts för barnomsorgen för att fritt kunna välja hur de vill ordna sina barns omsorg."


Haro hänvisar till FN-dokumentet "Platform for Action" som antogs vid kvinnokonferensen i Peking 1995 och vidareutvecklades vid en uppföljande konferens i New York 2000. Staterna förbinder sig där att genomföra s.k. satelliträkenskaper, alltså beräkningar över det obetalda arbetets värde. Ett arbete som framförallt kvinnor utför och som i mycket utgör grunden för det mänskliga samhällets existens. Detta arbete ska mätas, värderas och erkännas som en del av välfärden, så att det kan jämföras med t ex. BNP.


Journalisten Susanne Nyman Furugård har i ett par rapporter, den senaste från år 2017,  "Familjepolitikens ekonomi 2016" redovisat hälsokonsekvenser och andra samhällskonsekvenser med syfte att kartlägga ökningen av psykisk ohälsa bland barn och unga samt föräldrar under de senaste decennierna, och undersöka om ökningen har något samband med den familjepolitiskt drivna förändringen av svensk barnomsorg under denna period, från hemma- till institutionsbaserad.


Frågeställningen i rapporten är om den svenska barnomsorgsmodellen är ekonomiskt hållbar och hon vill pröva sin tes om att den svenska familjepolitikens satsning på institutionsbaserad barnomsorg har bidragit till den ökande psykiska ohälsan bland unga, vilket medför stora kostnader för stat, regioner och kommuner på både kort och lång sikt.


Susanne Nyman Furugård föreslår att ett sätt att göra familjepolitiken mer ekonomisk och hållbar skulle kunna vara att låta alla föräldrar själva få använda förskolesubventionen till den barnomsorg som passar deras barns behov bäst, inklusive i hemmet. Hon visar i en avslutande skiss på en alternativ hållbar barnomsorgsmodell att den psykiska ohälsan sannolikt då skulle minska och likaså resultaträkningens förlust.


Analyser, argument och slutsatser  i de ovan nämnda dokumenten kan naturligtvis till vissa delar behöva diskuteras och värderas. Ett studium av dessa och, eventuellt andra inom samma område som kan finnas, bör dock kunna ge viktigt underlag för att utreda möjligheten att införa föräldralön i Sverige som ett komplement/alternativ till dagens barnomsorgssystem.