Vårt förslag för att åstadkomma en vändning av utvecklingen är att föräldraskapets status ska upphöjas och politiskt betraktas som det viktiga samhällsuppdrag det är och behandlas därefter. Det innebär att den förälder eller annan som under barnets tidiga levnadsår är primär vårdnadshavare och som inte vill lägga ut föräldraskapet på entreprenad till samhällets institutioner ska kunna välja att erhålla skattepliktig lön som ger pensionspoäng och andra rättigheter och skyldigheter av samma slag som tillfaller och åligger löntagare.

Grundtanken i förslaget är att möjliggöra att en vårdnadshavare för ett barn (eller det yngsta vid flera barn i förskoleåldern) upp till dess det fyller tre år ska kunna välja att erhålla samhällslön för sitt arbete som alternativ till det existerande systemet med föräldraförsäkring, förskoleplats etc. Formerna för detta borde snarast utredas och förslag läggas fram.

Förslag med denna innebörd har också förts fram av bland andra organisationen HARO och journalisten Susanne Nyman Furugård, se under fliken Samhällsekonomiska effekter

Till den avlönade uppgiften som vårdnadshavare ska också höra ett ansvar vars primära syfte i alla sammanhang är fokus på barnet. Uppgiften ska betraktas som ett arbete som kräver kunskaper med syfte att även ge trygghet i rollen som vårdnadshavare. Uppgiften ska ha ett innehåll som bygger på modern vetenskap om vad som ingår i föräldraskapet och vad som främjar barns utveckling i olika åldrar.

I samhället ska finnas möjlighet att ingå i verksamheter som är anpassade till barns och vårdnadshavares behov och som bygger på pedagogisk kunskap, utformad utifrån barns förutsättningar i olika åldrar och som föräldrar kan ta del av och tillämpa i sin kontakt med barnet. Utöver detta ska arrangemang stimuleras där vårdnadshavare och barn kan umgås med andra vårdnadshavare och deras barn.

Genom dessa delar av reformen kommer den att kunna ge verkningar också för andra politikområden som till exempel regionalpolitiken genom att ge utökade möjligheter till att leva och försörja sig i glesare områden av landet. Men även integrationspolitiken genom att engagera nyanlända familjer i den sociala gemenskap för vårdnadshavare som utvecklas. I det sammanhanget bör goda effekter kunna förväntas genom att barn och mödrar i ökad utsträckning tillsammans kommer att ingå i en lokal social gemenskap.  Vårdnadshavare ska också ha tillgång till kompetenta personer att vända sig till med frågor eller om problem uppstår. Med rollen som vårdnadshavare bör följa förpliktelser som att delta i aktiviteter och stödverksamhet utformade så att de genom sitt innehåll ger teoretisk och praktisk lärdom om individens grundläggande behov.

Den viktiga kunskap och erfarenhet som vårdgivarrollen ger ska vara en merit för arbeten inom andra yrken och samhällsområden och ska räknas som sådan vid anställning. Lönen till den primära vårdnadshavaren utbetalas efter tillsyn och attestering från ansvarigt kommunalt organ på samma sätt som vid annan lönerapportering i samhället.

En reform som vi här beskriver skulle i realiteten också gynna jämställdheten på ett mycket konkret sätt genom att uppvärdera den viktiga samhällsuppgift som utförs i familjen (till största delen fortfarande av kvinnan) och ge föräldrar en valfrihet som idag saknas. De flesta föräldrar vill i grunden ge sina barn och sig själva möjligheten att med tid, kärlek och kunskaper medverka till barnets utveckling, inte minst under de allra första åren. Men med den utformning arbetsmarknads- och familjepolitik har i dag finns knappast den valfriheten.

Som en vidareutveckling av den familjepolitik vi här föreslår ska barn och unga genom hela skolgången gradvis ges förutsättningar att inprägla humanistiska värderingar och känslor med ansvar för sig själva och andra. Ungdomar ska tidigt delta i sociala verksamheter som ger kunskap om livets villkor och för att utveckla en mognad som är anpassad till det samhälle de ska verka i oavsett deras kommande positioner, likt en allmän social värnplikt i flera etapper.